Varför blir jag inte gravid trots IVF?

När man har kämpat länge för att bli gravid lägger man ofta stort hopp i IVF. Äntligen ska det kanske lyckas. När behandlingen ändå inte leder till graviditet, ibland efter flera försök, är det lätt att känna sig uppgiven. Har man verkligen tittat på helheten? Finns det något mer att undersöka eller göra för att förbättra chanserna? Framför allt vill man förstå varför.

IVF kan hjälpa vid många fertilitetsproblem, men behandlingen kan inte övervinna alla hinder för en graviditet. Det finns inte alltid en säker förklaring till att ett försök misslyckas. Däremot är det viktigt att noggrant gå igenom den egna situationen innan man drar slutsatsen att resultaten inte går att förklara.

Möjliga orsaker behöver bedömas utifrån hela din historia

En genomgång behöver ibland börja långt före IVF-behandlingarna. Tidigare sjukdomar, infektioner, operationer, menstruationsmönster och graviditeter kan ge värdefull information. Det som man själv knappt tänker på kan ibland vara relevant för bedömningen.

Tidigare infektioner kan ha påverkat äggledarna. Endometrios kan finnas även utan uttalade symtom. Hormonella tillstånd, exempelvis sköldkörtelsjukdom eller störd ägglossning, kan ha betydelse för den bakomliggande infertiliteten. Förändringar i livmoderhålan, såsom sammanväxningar eller vissa myom, kan också behöva undersökas närmare. Vilka undersökningar som är motiverade beror på symtom, tidigare fynd och vad som redan har utretts. ASRM rekommendationer om fertilitetsutredning.

Även allmän hälsa, matvanor och eventuell misstanke om näringsbrist behöver få utrymme. Det psykiska måendet förtjänar omsorg under en behandling som kan vara både fysiskt och känslomässigt krävande. Det handlar om att få stöd och goda förutsättningar, utan att lägga ytterligare ansvar för behandlingsresultatet på dig.

Genetiska, immunologiska och koagulationsrelaterade frågeställningar kan ibland behöva övervägas. Breda immunologiska tester och koagulationsutredningar rekommenderas däremot inte rutinmässigt enbart för att IVF inte har lett till graviditet. Varje undersökning behöver ha en tydlig medicinsk motivering. ESHRE rekommendationer om upprepade misslyckade embryoåterföringar.

Vad visar de tidigare IVF-försöken?

”IVF fungerar inte” kan betyda flera olika saker. Ibland får man ut få mogna ägg. I andra fall befruktas få av dem, eller så avstannar embryonas utveckling före återföring. Det kan också bildas embryon som ser fina ut men som ändå inte leder till ett positivt graviditetstest.

Därför behöver behandlingarna granskas steg för steg. Hur svarade äggstockarna på stimuleringen? Hur många ägg var mogna? Hur gick befruktningen och den fortsatta embryoutvecklingen? Hur såg livmoderslemhinnan ut, vilket hormonstöd gavs och hur gick återföringen?

Svaren hjälper till att avgöra vad som är rimligt att undersöka eller f

örändra. Ett problem med befruktningen väcker andra frågor än flera återföringar utan graviditet.

Kromosomavvikelser i embryot är en viktig förklaring till att implantation, alltså att embryot etablerar sig i livmoderslemhinnan, uteblir. Risken ökar med äggens ålder, men avvikelser förekommer även hos yngre personer. Ett embryo som ser fint ut i mikroskop behöver inte ha normalt kromosomantal. Vid upprepade misslyckade återföringar kan även livmodern, äggledarna och behandlingsupplägget behöva bedömas på nytt. ASRM kunskapsunderlag om upprepad implantationssvikt.

Begreppet ”äggkvalitet” blir därför lätt otillräckligt som förklaring. Man behöver också förklara vad i behandlingsförloppet som talar för ett problem och vilka slutsatser som faktiskt går att dra, särskilt när det inte finns en tydlig åldersfaktor.

Spermiernas betydelse behöver få mer uppmärksamhet

Fokus hamnar ofta på kvinnan, som genomgår hormonbehandling, ägguttag och återföring. Spermiernas bidrag behöver samtidigt ingå i helhetsbedömningen. Spermien bidrar med ungefär hälften av embryots kärn-DNA, även om det inte innebär att orsakerna till infertilitet alltid är jämnt fördelade.

Ett normalt spermaprov berättar inte allt. Provet visar bland annat spermiernas antal, rörlighet och utseende, men mäter inte direkt skador i deras DNA. Sådana skador kallas DNA-fragmentering och kan förekomma även när det vanliga spermaprovet ligger inom referensgränserna.

Det här är ett växande forskningsområde, men sambandet med utebliven graviditet efter embryoåterföring är ännu inte tillräckligt klarlagt för att rekommendera DNA-fragmenteringstest rutinmässigt vid upprepade misslyckade insättningar. Testet har tydligare stöd vid upprepade graviditetsförluster. Bedömningen behöver därför utgå från hela fertilitetshistorien och om resultatet skulle kunna påverka handläggningen. ASRM bedömning av DNA-fragmentering vid implantationssvikt, AUA/ASRM riktlinjer om manlig infertilitet.

Mannens hälsa och fertilitet ska alltså inte försvinna ur diskussionen bara för att ett första spermaprov ser normalt ut. Läs mer i vår artikel om DNA-fragmentering och spermiernas DNA.

Nästa steg behöver vara genomtänkt och individuellt

Efter flera misslyckade försök är det förståeligt att vilja undersöka allt. En bra genomgång behöver samtidigt skilja mellan sådant som kan förändra behandlingen och undersökningar vars nytta fortfarande är osäker. Fler prover ger inte alltid fler användbara svar.

Ålder, tidigare sjukdomar, provsvar och hur embryona har utvecklats påverkar rekommendationen. Ibland finns en behandlingsbar faktor. Ibland behöver upplägget justeras. Fortsatt IVF kan också vara ett rimligt nästa steg trots att någon säker förklaring saknas.

Hos HERAFEM börjar vi med din berättelse och går igenom tidigare undersökningar och behandlingar. Målet är att hjälpa dig förstå vad man redan vet, vilka frågor som återstår och vilka nästa steg som är medicinskt motiverade i just din situation. Läs mer om provtagning och individuell medicinsk vägledning.